Missing everything but the girl
Jag är bara så bäst. Inte bara att jag är DramaKing (MVG på teateranalysen) och HistoryKing (MVG på medeltidens krig) utan också... ringde till pompooo alucko notera litetet a, jag lägger av. Nu är det slut. På riktigt och inte på låtsas.
Idag var en schnabb dag, matte nationella provet gick galant. Dagen flöt på förutom på min spanska lektion då jag nästan somna, vilket senare skedde på historian med det är en annan historia! Höhö. Tänkte bara skriva lite om hur smidig jag är, juste hängde med carlos idag också, gymma & checka dressman för en gångs skull, jag kan faktist erkänna att jag underskattat dom. Imorn blir det shopping, yeah manligt. Ja, då. För en kvart sedan var jag ute med millan på en promenix runt karlaplan. Det var mörkt, kallt och månen lyste klart ovanför träden. De små detaljerna i vardagen är det jag kommer sakna mest. Har redan börjat längta hem fast jag inte ens åkte än. Ja tillbaka till flexibiliteten! Då när jag först är på väg mot dörren (lyssnar på iPoden) ser jag en cyklist komma farande i hög fart, kommer jag hinna över? Jag tar ett stadigt tag om kopplet, ett balanserat steg framåt och jag undkommer frontalkrock. Tur. Jag tar inte röda mattan ingången utan det blir köksvägen. Där i porten står en rädig man med sin cykel i högsta hugg och försöker förgäves slå koden tillräckligt snabbt för att hinna öppna dörren och där kommer jag!
Jag: God kväll.
Mannen: God kväll! Är det eran hundracka!? Den som skäller så förfärligt!
Jag: Ja men det måste den för att skrämma bort alla tjuvar och bovar förstår du.
Mannen: Ja men visst
Jag: Behöver ni hjälp med dörren herrn?
Mannen: Nej det går alldeles utmärkt!
(Han gör ett sista försök att öppna porten och lyckas)
Vi går in.
Mannen: Ja då får ni sova så gott.
Jag: Detsamma.
jag går in.
Respekt är något man kommer långt på
Idag var en schnabb dag, matte nationella provet gick galant. Dagen flöt på förutom på min spanska lektion då jag nästan somna, vilket senare skedde på historian med det är en annan historia! Höhö. Tänkte bara skriva lite om hur smidig jag är, juste hängde med carlos idag också, gymma & checka dressman för en gångs skull, jag kan faktist erkänna att jag underskattat dom. Imorn blir det shopping, yeah manligt. Ja, då. För en kvart sedan var jag ute med millan på en promenix runt karlaplan. Det var mörkt, kallt och månen lyste klart ovanför träden. De små detaljerna i vardagen är det jag kommer sakna mest. Har redan börjat längta hem fast jag inte ens åkte än. Ja tillbaka till flexibiliteten! Då när jag först är på väg mot dörren (lyssnar på iPoden) ser jag en cyklist komma farande i hög fart, kommer jag hinna över? Jag tar ett stadigt tag om kopplet, ett balanserat steg framåt och jag undkommer frontalkrock. Tur. Jag tar inte röda mattan ingången utan det blir köksvägen. Där i porten står en rädig man med sin cykel i högsta hugg och försöker förgäves slå koden tillräckligt snabbt för att hinna öppna dörren och där kommer jag!
Jag: God kväll.
Mannen: God kväll! Är det eran hundracka!? Den som skäller så förfärligt!
Jag: Ja men det måste den för att skrämma bort alla tjuvar och bovar förstår du.
Mannen: Ja men visst
Jag: Behöver ni hjälp med dörren herrn?
Mannen: Nej det går alldeles utmärkt!
(Han gör ett sista försök att öppna porten och lyckas)
Vi går in.
Mannen: Ja då får ni sova så gott.
Jag: Detsamma.
jag går in.
Respekt är något man kommer långt på
Kommentarer
Trackback
